Ja i bild är dom ju fina…. En dag fann jag ett bo med en duv-unge pâ min balkong. Kollade med en ornitologförening vad man dâ kan/ska göra eller inte och fick svaret ”Gör inget; duv-föräldrarna klarar allt själva”. Med visst intresse kunde jag sedan följa duvungens utveckling ett par dagar och se hur den började titta sig omkring, röra pâ sig, resa sig upp &c. Kort efterât tycks den ha blivit den attackerad av nân ”urban” rovfâgel och finns inte längre. De stackars föräldrna fortsätter nu regelbundet flyga in med andra duv-kompisar för att kolla läget pâ balkongen och tyvärr mâste jag ocksâ kolla situationen där ideligen. Sâ int’ 17 tycker jag duvor är vidare fina, utom i bild pâ skärm !
För många år sedan tog jag hand om en skadad duva som repade sig på 14 dagar. Jag tror den hade fått en sträckning i någon muskel som hade med vingarna att göra och kunde därför inte flyga.
Den fick sova i min säng första natten och på morgonen hade den redan fullkomligt förtroende för mig.
När den blev bättre började den testa att flyga.
När den för tredje gången satte sig på min soffa och förpassades tillbaka till bänken där den hade mat och vatten, samt en låda den kunde kunde gå in i, förstod den att den inte fick sitta på min soffa.
Det visar på intelligens.
Sedan dess älskar jag duvor och har ibland vintertid handmatat dem i staden.
Och det är intressant att se hur de bedömer mig, är jag farlig eller inte, har jag onda avsikter eller ej.
Och så ser de att jag inte utgör ett hot utan vill dem gott.
Jovisst är duvor intelligenta, men ibland är det jobbigt att ha att göra med dem ibland. Själv hade jag sett fram emot att göra det bästa av situationen med duv-ungen och dess föräldrar pâ balkongen, även om jag inte gillade hur de smutsade ner; hade t.o.m tänkt observera och skriva ner en del om hur dess utveckling fortsatte men tyvärr…
En rovfâgel dök upp dessförinnan och det blev ett sorgligt slut pâ allt. I alla händelser sade ornitologen att duvor kan vara mycket diskreta och det var väl sâ de kunnat installera sig pâ balkongen, utan att kuttra till ordentligt. Duv-paret minns ju hur lätt allt var första gângen och nu försöker de ideligen komma tillbaka men det är veto frân min sida, sâ jag fâr rymma ut hela bal-kongen, sâ att där inte finns minsta gömställe kvar…
God fortsättning för dig och alla dina naturfotografier !
Jo nog är duvträck sorgligt och det finns massor av sâdant litet varstans pâ trappan vid min ingâng och runt huset jag bor i, sâ det är väl ett speciellt tillhâll för dem och nät lär inte räcka nânstans.
En god vän, som fâtt sin bil nersmutsad har klarat sig ur detta genom att lägga en plast-orm pâ biltaket, nâgot som de tycks ha fâtt respekt för. En dam pâ andra sidan gatan här har satt upp en uggle- eller uv-staty pâ sitt balkongräcke och det tycks ocksâ avskräcka dem och andra fâglar att slâ sig ner där. Sâ nog är det mycket att tänka pâ vad gäller samvaro med duvor. Själv ska jag som tidigare sagts börja med att röja ut hela balkongen och sen fâr man väl se…
I alla händelser tycker jag att föräldrarna till duv-ungen som attackerats pâ min balkong kunde ha varit mindre diskreta om dagarna och en aning mer närvarande för ungen och inte bara lâta henom gâ omkring där helt försvarslös mot rovfâglar; allra helst borde de ha letat efter ett mer skyddat ställe att sätta bo pâ…
Att du i övrigt gillar duvor har man ju kunnat se i din bildblogg och mânga av dessa bilder har varit jättefina, sâ god fortsättning och ha det bra!
😎 Jag släppte ut duvan en bra bit hemifrån och inte där jag hittade den. Men där matade man duvorna. Och som det var vinter och snö så tyckte jag att det var en bra plats.
Men hon (jag blev änna förälskad så det måste ju ha varit en hona) var inte pigg på att lämna mig. Hon satt på handen och tycktes ha det bra. Men när hon lämnade en liten hälsning i min hand så var det tack och adjö.
Tack än en gâng för svar. Min balkong verkar ha varit ett annat undantag för duv-paret som satte bo där, smutsade ner och se’n bara brydde sig om ungen pâ nätterna. Du har väl rätt i att de nog inte gillade sitt eget träck och det tillsammans med naturlig läggning för ”diskretion” enligt en ornitolog, när de har ungar i bo, gjorde väl att de blev en aning sparsamma med besök i dagsljus. Och sâ gick det som det gick, tyvärr… En vacker dag ska jag kanske kunna fixa en liten IKEA-liknande figur att sätta upp pâ balkongräcket som skydd mot ev. framtida inkräktare.
Och nu slut med duv-kommentarer här frân min sida, än en gâng stort TACK för bild och alla olika inlägg frân din sida och t.o.m upplysningen att vâra stadsduvor mestadels är av klippduve-typ och en riktigt GOD fortsättning till dig !
Se bilder 
Ja i bild är dom ju fina…. En dag fann jag ett bo med en duv-unge pâ min balkong. Kollade med en ornitologförening vad man dâ kan/ska göra eller inte och fick svaret ”Gör inget; duv-föräldrarna klarar allt själva”. Med visst intresse kunde jag sedan följa duvungens utveckling ett par dagar och se hur den började titta sig omkring, röra pâ sig, resa sig upp &c. Kort efterât tycks den ha blivit den attackerad av nân ”urban” rovfâgel och finns inte längre. De stackars föräldrna fortsätter nu regelbundet flyga in med andra duv-kompisar för att kolla läget pâ balkongen och tyvärr mâste jag ocksâ kolla situationen där ideligen. Sâ int’ 17 tycker jag duvor är vidare fina, utom i bild pâ skärm !
GillaGillad av 1 person
Intressant historia om än tragisk.
För många år sedan tog jag hand om en skadad duva som repade sig på 14 dagar. Jag tror den hade fått en sträckning i någon muskel som hade med vingarna att göra och kunde därför inte flyga.
Den fick sova i min säng första natten och på morgonen hade den redan fullkomligt förtroende för mig.
När den blev bättre började den testa att flyga.
När den för tredje gången satte sig på min soffa och förpassades tillbaka till bänken där den hade mat och vatten, samt en låda den kunde kunde gå in i, förstod den att den inte fick sitta på min soffa.
Det visar på intelligens.
Sedan dess älskar jag duvor och har ibland vintertid handmatat dem i staden.
Och det är intressant att se hur de bedömer mig, är jag farlig eller inte, har jag onda avsikter eller ej.
Och så ser de att jag inte utgör ett hot utan vill dem gott.
Visst är de intelligenta.
/Skvitt
GillaGilla
Hej och tack för din histoira och visdom.
Jovisst är duvor intelligenta, men ibland är det jobbigt att ha att göra med dem ibland. Själv hade jag sett fram emot att göra det bästa av situationen med duv-ungen och dess föräldrar pâ balkongen, även om jag inte gillade hur de smutsade ner; hade t.o.m tänkt observera och skriva ner en del om hur dess utveckling fortsatte men tyvärr…
En rovfâgel dök upp dessförinnan och det blev ett sorgligt slut pâ allt. I alla händelser sade ornitologen att duvor kan vara mycket diskreta och det var väl sâ de kunnat installera sig pâ balkongen, utan att kuttra till ordentligt. Duv-paret minns ju hur lätt allt var första gângen och nu försöker de ideligen komma tillbaka men det är veto frân min sida, sâ jag fâr rymma ut hela bal-kongen, sâ att där inte finns minsta gömställe kvar…
God fortsättning för dig och alla dina naturfotografier !
GillaGillad av 1 person
Många har ju problem med duvträck. Balkonger kan ju förses med nät som håller dem borta. Men då ser du inte nästa generation duvungar växa upp.
/Skvitt
GillaGilla
Jo nog är duvträck sorgligt och det finns massor av sâdant litet varstans pâ trappan vid min ingâng och runt huset jag bor i, sâ det är väl ett speciellt tillhâll för dem och nät lär inte räcka nânstans.
En god vän, som fâtt sin bil nersmutsad har klarat sig ur detta genom att lägga en plast-orm pâ biltaket, nâgot som de tycks ha fâtt respekt för. En dam pâ andra sidan gatan här har satt upp en uggle- eller uv-staty pâ sitt balkongräcke och det tycks ocksâ avskräcka dem och andra fâglar att slâ sig ner där. Sâ nog är det mycket att tänka pâ vad gäller samvaro med duvor. Själv ska jag som tidigare sagts börja med att röja ut hela balkongen och sen fâr man väl se…
I alla händelser tycker jag att föräldrarna till duv-ungen som attackerats pâ min balkong kunde ha varit mindre diskreta om dagarna och en aning mer närvarande för ungen och inte bara lâta henom gâ omkring där helt försvarslös mot rovfâglar; allra helst borde de ha letat efter ett mer skyddat ställe att sätta bo pâ…
Att du i övrigt gillar duvor har man ju kunnat se i din bildblogg och mânga av dessa bilder har varit jättefina, sâ god fortsättning och ha det bra!
GillaGillad av 1 person
Tack och ha det bra du också, samt lycka till med dina duvbekymmer!
/Skvitt
GillaGilla
Tack igen du själv! Undrar sa flundran, om din speciella duva fortsatte att komma tillbaka till dig ocksâ efter att du tagit hand om henom sâ bra.
Nu slut för idag, tack för idag. Vi hörs kanske nân gân igen betr. en ny barn-tillâten se-bild 😉
GillaGillad av 1 person
😎 Jag släppte ut duvan en bra bit hemifrån och inte där jag hittade den. Men där matade man duvorna. Och som det var vinter och snö så tyckte jag att det var en bra plats.
Men hon (jag blev änna förälskad så det måste ju ha varit en hona) var inte pigg på att lämna mig. Hon satt på handen och tycktes ha det bra. Men när hon lämnade en liten hälsning i min hand så var det tack och adjö.
/Skvitt
GillaGilla
Osnyggt beteende efter allt du gjort för henne men kanske kan man undra över hur duvor funkar och vad de kan känna ibland…
GillaGillad av 1 person
😊Fåglar funderar aldrig över var deras träck hamnar, med ett undantag – nära eras rede.
/Skvitt
GillaGilla
Tack än en gâng för svar. Min balkong verkar ha varit ett annat undantag för duv-paret som satte bo där, smutsade ner och se’n bara brydde sig om ungen pâ nätterna. Du har väl rätt i att de nog inte gillade sitt eget träck och det tillsammans med naturlig läggning för ”diskretion” enligt en ornitolog, när de har ungar i bo, gjorde väl att de blev en aning sparsamma med besök i dagsljus. Och sâ gick det som det gick, tyvärr… En vacker dag ska jag kanske kunna fixa en liten IKEA-liknande figur att sätta upp pâ balkongräcket som skydd mot ev. framtida inkräktare.
Och nu slut med duv-kommentarer här frân min sida, än en gâng stort TACK för bild och alla olika inlägg frân din sida och t.o.m upplysningen att vâra stadsduvor mestadels är av klippduve-typ och en riktigt GOD fortsättning till dig !
GillaGilla